Kvarteret Killingen ligger i ett område som i folkmun kallas för Sibirien och är en del av Vasastan. Sibirien är ett öknamn som uppstod på 1880-talet när arbetare tvingades flytta till dessa kvarter i utkanten av Stockholm från andra håll i innerstaden. Arbetarna var inte precis glada för detta. En del av dem drog paralleller med det som samtidigt hände i Ryssland där oppositionella personer och folkgrupper av tsarregimen blev tvångsförflyttade till Sibirien i Ryssland. Att detta avlägsna område i Vasastan länge haft ett dåligt rykte gjorde inte arbetarna gladare. Sibirien hade i flera decennier fram till 1880-talet legat för fäfot i väntan på nya stadsplaneringen. Under denna tidsperiod befolkades de alltmer förfallna trähusen och ladorna av Stockholms många fattighjon, kriminella och prostituerade. Idag räknas området som populärt och centralt. Gränserna för Sibirien brukar anges som Sveavägen, Cederdalsgatan, Birger Jarlsgatan och Roslagsgatan. Vissa menar att gränsen är Valhallavägen i stället för Roslagsgatan.


Vasastan, historik:

Vasastan heter stadsdelen norr om Norrmalm. Norrmalm hade på 1800-talet mycket dåliga sociala, hygieniska och sanitära förhållanden. Stockholms befolkning växte med 50% under åren 1880-1889, varav Norrmalms befolkning växte med över 120%, och därför började norrmalm växa norrut på landsbygden, den del som idag heter Vasastan. 1866 gjordes ett förslag på gatuindelning av landsbygden norr om Norrmalm. Syftet var förutom bättre kommunikationer och hinder för eldspridning, att ge Stockholm en utformning värdig en storstad. Förebilderna var Paris, Wien & Berlin. Efter många diskussioner och några ändringar, fastställdes denna stadsplan år 1879. Då kallades stadsdelen officiellt ännu för Norrmalm. Först år 1890 uppstod Vasastaden som stadsdelsnamn. Dock så blev namnet officiellt fastställt först år 1926, men då var redan Vasastan sedan decennier ett välkänt begrepp. Gränsen mellan Norrmalm & Vasastan anges idag gå vid Tegnergatan.


Sveavägen, historik:

Gatan har haft många olika namn, längd och bredd genom åren. Det äldsta kända namnet är Roslagsgatan i mitten på 1600-talet, men det namnet fick ge vika för Badstugatan och senare Krutbrännargatan. På 1700-talet hade Kung Gustav III visioner om en stor och bred esplanadliknande gata från Stockholms slott ända upp till Brunnsviken. Riktigt så lång blev aldrig gatan. På 1800-talet var Sveavägen en smal gata och gick ned i en sänka under Odengatan. Mellan åren 1897 - 1920 gick Odengatan på en bro, kallad Sveabron, över Sveavägen. Bron var planerad som en enkel träbro, men Skanska erbjöd sig att bygga en betongbro med en spännvidd på 8m och en bredd av 8m för endast 1800 kr och fick därmed uppdraget. Sveavägen fylldes igen 1920 med jord för att göra den bredare och i samma nivå som Odengatan. Jorden sjönk sedan undan och Sveavägen förstärktes med betong under gatan. Bron finns fortfarande kvar under dagens korsning! Sedan 1920-talet är Sveavägen den breda paradgata som kung Gustav III drömde om. Sveavägen har varit kantad av fler träd än idag, men många togs bort mellan Sergels Torg & Odengatan vid byggandet av denna del av tunnelbanan mellan 1950 till 1952-10-26. Tunnelbanan byggdes ovanifrån med betongrör och sedan fyllde man igen diket(Sveavägen) där tunneln går och Sveavägen kunde då återuppstå som den paradgata den fortfarande är... Sveavägen är en av mycket få gator i Stockholms innerstad som inte heter "gata".


Surbrunnsgatan, historik:

Namnet kommer av att det här förr fanns en surbrunn, vars vatten ansågs vara både "hälsogifvande och nyttigt i flerehanda sjukdomar", särskilt myrsyran skulle vara bra för reumatiker. Den brunn som gett gatan dess namn omtalas som Norremalms Surbrunn af Capellanen vid S:t Olof, Petter Muhr, på en ytterst i församlingen, vid Surbrunns-gatan, upptagen ödeplats, först uppfunnen och efter hans död 1691 af staden inlöst. 1767 skadas källådern och då upphör själva brunnsdrickningen, men efter det att källan sinat åkte man fortfarande hit, men då bara för nöjes skull, men 1902 tar även detta lilla nöje slut, för då brinner fastigheten. Redan 1710 får gatan namnet Surbrunnsgatan, dock förekommer under 1800-talet även namnet Stora Surbrunnsgatan och då kallas nuvarande Tulegatan för Lilla Surbrunnsgatan. Men vid namnrevisionen 1885 återfår och fastslås namnet Surbrunnsgatan.